systrarnasister

Nu sitter jag här i min ensamhet igen, och inspirationen är som bortblåst... Jag ville ju så gärna göra ett kort ikväll (har beställning på 2, så jag borde få något gjort). Men hur jag än klämmer och känner så är inspirationen borta. Detta är ett fenomen som endast infinner sig när man verkligen måste få något gjort, någon som känner igen det!? Jag har provat allt; surfat runt för att få nya ideér, kollat igenom andra kort som jag har gjort och jag har till och med tänt min röda, fina porrfilmslinspirerade taklampa (måste byta ut den, för grannarna undrar nog vad vi pysslar med i det här huset...)
Denna bortblåsta inspiration kan ju bero på att vi har ett litet, underbart, sockersött monster på 11 månader, som är så fruktansvärt glad i sin mamma att han vill sitta som silvertejp på sin mammas stackars snedvridna höft. Detta verkar för närvarande vara hans favvo-syssla... nuförtiden får man bajsa, kissa, duscha och äta med honom väldigt nära sig, annars skriker han värre än Pernilla Wahlgren i Piccadilly Circus, tills han får full uppmärksamhet igen. En sak som jag har tänkt på är; varför kvinnors höfter inte gjordes som en liten hylla som de små liven kan hoppa upp och sätta sig på. Man har ju trots allt tänjt ut höfterna till max när "lilla" barnet kom ut till världen, efter den pärsen skulle det vara olagligt att belasta höfterna på minst ett sekel. Detta bärande på ett "litet" barn har gjort att jag är ett par sekunder från ett rejält ryggskott, ungefär 30-40 gånger/dag (jag bara väntar på att det ska smälla till). Men han är ju trots allt bra go´, han är ju det bästa vi har =)
När jag nu har skrivit av mig lite känns det mycket bättre, och jag har bestämt mig för att kolla på American Idol istället för att scrappa (varför är Sanjaya kvar fortfarande?)

Puss o kram
// Susanne